I går eftermiddag brann trädtopparna sådär fint så man nästan slutar andas. En rosa-lila-orange solnedgång helt enkelt. Tyvärr körde jag bil så jag kunde inte stanna och ta ett kort. Å andra sidan är jag inte nån mästerfotograf så hade nog ändå inte lyckats återskapa känslan i ett foto. Hur som helst, vissa saker gör
Ett av mina “största” problem som jag upplever att jag känt så länge jag kan minnas är att det “känns” som jag har två hjärnor. Jag tror också att det är en av flera orsaker till posttraumatisk stress. Ska se om jag kan förklara på ett lätt sätt hur jag menar. Känns som jag ger mig
Det finns ju tillfällen och situationer när man är helt sann emot sig själv. När man gör exakt det som känns rätt. När man säger exakt dom ord man vill säga och inte mer. När man står upp för sig själv och sina åsikter på ett bestämt sätt men ändå är ödmjuk och medveten om
Nu sitter jag här och tänker skriva. Jag har inte skrivit på för länge enligt mig själv. Som om jag tog semester inte bara från vanliga jobbet utan även bloggen. Det är som att jag behövt samla ihop mig. Som om jag sakta men säkert splittrat isär mig själv under alltför lång tid. Tusen praktiska
Var sak har sin tid och alla vet ju hur jobbigt det kan vara att ta tag i något som man sååå gärna vill. Av olika anledningar som är alldeles för många så är det prioritera som gäller hur gärna man än VILL något. Huvudet vill men inte kroppen. Och nästa gång är det kanske känslorna som
