Mitten. Jag älskar att vara i mitten. Man kan jämföra det med en svängade pendel (spirituellt verktyg) eller en sån pendel som finns i en gammal klocka. Den rör sig i slowmotion och man befinner sig längst bort på en svängning. Pendeln har svängt till sitt allra yttersta åt ett håll. Det har även jag.
Tomma rum Vita väggar och trägolv Väntar på att bli fyllda på nytt Solljuset faller in genom rena fönster Ner på golvet och dansar med skuggor från trädkronor utanför Lugnet efter stormen En dag ska tomma rum fyllas Men det är inte bråttom Just nu är det som det är Jag sätter mig på golvet
Jag har mina olika typer av favoritmusik. En typ som jag älskar är 80-tals pop och hårdrock/rock. En annan är ballader och duetter. En tredje är intrumental relaxmusik. Den sista genren kom till för ca 25 år sen. Jag minns att jag precis hade börjat bli intresserad av det esoteriska/sprituella. Det fanns en affär inte
Fredag (igen). Den här veckan hittar jag ingen inspiration till ett blogginlägg. Däremot har jag skrivit i min dagbok om saker som dykt upp som jag har känt och tänkt. Det kanske är därför det har tagit stopp. Jag sitter här och är fylld av någon slags inre tystnad. Och eftersom allting är föränderligt så
Hej & Hallå, äntligen fredag 😍👏. Förra veckan befann jag mig i Stockholm hos dotter, svärsonoch barnbarn 😇 och vad hände? Jag glömde totalt bort bloggen, jag som nästan aldrig glömmer nåt 🥶. Jag skyller på att jag hade fullt upp med att mysa och leka med en 7 månaders sötnos😍 eller skulle jag kunna
När jag gick ut ifrån mitt hus var det alldeles tyst. Det verkade inte vara någon mer vaken än jag. När mina andetag mötte luften utanför kändes det som ett sommarregn inuti. Andetag är magiska men det var något annat som fångade min uppmärksamhet. Det låg något i luften som inte gick att ta på.
Båtarna som färdas på havet en mörk och stormig natt blir säkerligen glada när dom ser ljuset ifrån en fyr. Ljuset sveper igenom natten och visar vägen. Jag tror att många människor kan relatera till det fast på ett mänskligt plan. Man lyser upp vägen för andra, är hjälpsam och tillmötesgående. Man erbjuder en trygg,
Ibland får jag en känsla av att stå utanför mig själv. Som att jag tittar på en film. Det pågår kanske en hel massa saker eller ingenting alls. Det är nästan så att jag känner mig overklig. Är jag verkligen här? Gör jag verkligen det där? Är detta jag? Jag har aldrig lyckats lista ut
Ibland men inte alltid läser jag igenom ett inlägg efter att jag har skrivit det. Jag skulle vilja säga att det är mer sällan än ofta. MEN dom gångerna jag gjort det är det antingen för att radera eller lägga till. Plöstsligt en dag slog det mig att mina ord skrivs exakt så som det
När man pratar om personlig/själslig/andlig/spirituell utveckling så kan det kännas som om det ibland bara handlar om att släppa taget om jobbiga känslor. Man tänker då att man inte vill öppna ryggsäcken och kolla vad som finns där. Inte heller vill man erkänna saker som pågår i nuet. Ju längre tiden gått, ju mer onödigt
