Fredagsreflektioner…. ⭐️⭐️⭐️ Vad handlar dina tankar om? Samla ihop alla tankar och lägg dom på golvet framför dig i en hög. Vad handlar dina känslor om? Samla ihop alla känslor och lägg dom på golvet framför dig i en hög. Stå sedan där och betrakta allt som rört sig inom dig. Både tankar och känslor
Livet kan symboliseras som notrader med noter på. Som musikarrangemang. En notbok full med låtar som komponerats av mig och alla andra jag möter på min färd genom livet. Melodierna i mitt liv. Sorgsna ballader och snabba, catchiga refränger bland alla andra entoniga låtar som aldrig verkar hoppa upp eller ner på skalan. Jag har
Mitten. Jag älskar att vara i mitten. Man kan jämföra det med en svängade pendel (spirituellt verktyg) eller en sån pendel som finns i en gammal klocka. Den rör sig i slowmotion och man befinner sig längst bort på en svängning. Pendeln har svängt till sitt allra yttersta åt ett håll. Det har även jag.
Tomma rum Vita väggar och trägolv Väntar på att bli fyllda på nytt Solljuset faller in genom rena fönster Ner på golvet och dansar med skuggor från trädkronor utanför Lugnet efter stormen En dag ska tomma rum fyllas Men det är inte bråttom Just nu är det som det är Jag sätter mig på golvet
Jag har mina olika typer av favoritmusik. En typ som jag älskar är 80-tals pop och hårdrock/rock. En annan är ballader och duetter. En tredje är intrumental relaxmusik. Den sista genren kom till för ca 25 år sen. Jag minns att jag precis hade börjat bli intresserad av det esoteriska/sprituella. Det fanns en affär inte
Fredag (igen). Den här veckan hittar jag ingen inspiration till ett blogginlägg. Däremot har jag skrivit i min dagbok om saker som dykt upp som jag har känt och tänkt. Det kanske är därför det har tagit stopp. Jag sitter här och är fylld av någon slags inre tystnad. Och eftersom allting är föränderligt så
Hej & Hallå, äntligen fredag 😍👏. Förra veckan befann jag mig i Stockholm hos dotter, svärsonoch barnbarn 😇 och vad hände? Jag glömde totalt bort bloggen, jag som nästan aldrig glömmer nåt 🥶. Jag skyller på att jag hade fullt upp med att mysa och leka med en 7 månaders sötnos😍 eller skulle jag kunna
När jag gick ut ifrån mitt hus var det alldeles tyst. Det verkade inte vara någon mer vaken än jag. När mina andetag mötte luften utanför kändes det som ett sommarregn inuti. Andetag är magiska men det var något annat som fångade min uppmärksamhet. Det låg något i luften som inte gick att ta på.
Båtarna som färdas på havet en mörk och stormig natt blir säkerligen glada när dom ser ljuset ifrån en fyr. Ljuset sveper igenom natten och visar vägen. Jag tror att många människor kan relatera till det fast på ett mänskligt plan. Man lyser upp vägen för andra, är hjälpsam och tillmötesgående. Man erbjuder en trygg,
Ibland får jag en känsla av att stå utanför mig själv. Som att jag tittar på en film. Det pågår kanske en hel massa saker eller ingenting alls. Det är nästan så att jag känner mig overklig. Är jag verkligen här? Gör jag verkligen det där? Är detta jag? Jag har aldrig lyckats lista ut
