När jag gick ut ifrån mitt hus var det alldeles tyst. Det verkade inte vara någon mer vaken än jag. När mina andetag mötte luften utanför kändes det som ett sommarregn inuti. Andetag är magiska men det var något annat som fångade min uppmärksamhet. Det låg något i luften som inte gick att ta på.
Båtarna som färdas på havet en mörk och stormig natt blir säkerligen glada när dom ser ljuset ifrån en fyr. Ljuset sveper igenom natten och visar vägen. Jag tror att många människor kan relatera till det fast på ett mänskligt plan. Man lyser upp vägen för andra, är hjälpsam och tillmötesgående. Man erbjuder en trygg,
Ibland får jag en känsla av att stå utanför mig själv. Som att jag tittar på en film. Det pågår kanske en hel massa saker eller ingenting alls. Det är nästan så att jag känner mig overklig. Är jag verkligen här? Gör jag verkligen det där? Är detta jag? Jag har aldrig lyckats lista ut
Ibland men inte alltid läser jag igenom ett inlägg efter att jag har skrivit det. Jag skulle vilja säga att det är mer sällan än ofta. MEN dom gångerna jag gjort det är det antingen för att radera eller lägga till. Plöstsligt en dag slog det mig att mina ord skrivs exakt så som det
När man pratar om personlig/själslig/andlig/spirituell utveckling så kan det kännas som om det ibland bara handlar om att släppa taget om jobbiga känslor. Man tänker då att man inte vill öppna ryggsäcken och kolla vad som finns där. Inte heller vill man erkänna saker som pågår i nuet. Ju längre tiden gått, ju mer onödigt
Välkommen till veckans blogginlägg 🙋♀️. Jag har haft lite tajt med tid den här veckan, har inte hunnit skriva några reflektioner, så idag bjuder jag på ett kortare inlägg (som motvikt till förra veckans inlägg som var lite längre) 🙃🙂. Kom på att det var längesen jag la ut någon mini-övning som man kan använda
Det är så tyst utanför. Snön dämpar alla ljud. Det känns som om ingenting rör på sig förutom dagarna som går. Fast jag vet, så kan det kännas som att jag inte vet vem jag är. Som om jag måste påminna mig om att jag är en människa. Det är som om att jag befinner
Jag tar en känsla jag hittar överst i en hög och översätter den till ord. Försöker göra mig förstådd på alla sätt som går. Använder så många ord jag kan. Jag får en känsla som poppar upp som ett popcorn och översätter den till ord. Försöker fylla orden med känslans energi så att det ska
Jag trodde faktiskt inte att januari skulle ta slut. Fanns det någon anledning till att jag ville att januari skulle ta slut? Nej, det gjorde det inte. Det handlade nog inte bara om januari egentligen, jag upplevde det som att jag gått i en grå miljö med mörker i en evighet. Att jag befunnit mig
Jag känner mig ensam med alla tankar som ingen annan verkar tänka Jag käner mig ensam med alla känslor som inga andra verkar ha Jag känner mig ensam med allt jag skriver som ingen nånsin kommer läsa, inte ens jag själv Jag känner mig glad för allting jag har som bär mig, som ÄR mitt
