Jag brukar ta ett dagens kort i stort sett varenda dag. Eller “tvingar” jag min man eller son att göra det :). Jag fick dom här fina korten av en kär vän. Hon var min första “andliga” vän eller hur man nu ska säga:). Hon hade massa spännande böcker i sin bokhylla och en tarotkortlek. Hon tog med mig på drömgrupp och det var hos henne jag fick min första Reiki-behandling. Men inte kunde jag springa och få den sköna och avslappnade känslan hos henne varje dag, det där var jag tvungen att lära mig själv :)…. Så det kan bli när man möter människor precis vid rätt tillfälle, som öppnar en dörr man letat efter….

På tal om vänner, det här med att jag precis har börjat blogga…. Min barndomsbästis, som har läst mina första inlägg här sa: Det är du som skriver men ändå inte du.

Jag veeet, svarade jag. Men det är så mycket jag vill skriva om!

Det är väl som med allt annat tänker jag. Man måste hitta sig själv i nya situationer. Eftersom jag aldrig bloggat tidigare så är det lite läskigt. Helt plötsligt kan vem som helst läsa om den jag är. För jag kan ju inte skriva för skrivandets skull. Nä, då kan det kvitta. Jag måste skriva så långt inifrån som det går, även om vardagliga saker och det är en lite ovan känsla att vara utlämnad…. om än självvalt :).

Men så blir det ju när man är en sån där “allt eller inget-människa” :). En sån som dessutom ska analysera sönder varenda tanke och känsla till atomer innan jag bestämmer mig. Men nu har jag nog landat lite. Det är ju faktiskt inte bråttom. Jag kan ha den här bloggen i resten av mitt liv om det är så…. 🙂

För övrigt har jag varit väldigt utmattad. Om jag inte sagt det tidigare så är jag sjukskriven halvtid för utmattningsdepression. Jag vet inte om jag är speciellt deprimerad men visst, när det känns som att kroppen rinner bort som tung bly, nerför soffan och ner på golvet, då är jag väl inte på topp precis. För man kan ju aldrig räkna ut när energin kan tänkas komma tillbaka. Och jag får absolut inte räkna med att kunna göra ens en enda av alla dom där sakerna som hjärnan tänker ut. Och jag har slutat räkna ut varför jag är utmattad. Det är faktiskt helt meningslöst.

Jodå, jag känner nog att jag har hyfsad koll på min utmattning :). Verkligen ett exempel på det jag skrev tidigare i inlägget, att hitta sig själv i en ny situation….

Kram <3