Att börja blogga här…. Ja, i början var det vääääldigt nervöst ?, vilket också är likamed spännande. Kastades emellan att inte tycka att jag hade nåt att skriva om- till att inte vilja skriva för personligt. Fått växa in i att skriva mitt innersta offentligt. Var sak har sin tid ⏰…. Har alltid varit väldigt noga med att saker ska kännas bra, att jag ska vilja– inte bara göra för att…. Såna där “måste/borde” finns det så mycket annat av som man gör dagarna i ända ju…. ??

Det händer aldrig att jag går tillbaka och läser något jag skrivit efteråt. Aldrig här, aldrig i min “skriva av mig-dagbok”. Speciellt inte i den sistnämnda. För där skriver jag allt bara rakt upp& ner. Där skriver jag sanningen och inget annat, hur tung eller lätt- ful eller fin den må vara. När jag är färdig har jag släppt så mycket tankar & känslor. Satt ord på precis allt, sett ur alla synvinklar. Alla mina så kallade del-jag som är inblandade i en skrivprocess, dom får säga sitt. Jag skriver så ofta det behövs, så att det liksom blir färdigt, även om det kan olika lång tid beroende på vad det handlar om.

Vad menar jag med “deljag/delpersonligheter”? Jo, jag menar att när det är en konflikt inuti eller i min omgivning, så är det oftast flera olika känslor och tankar i omlopp. Det är ungefär som den där filmgrejen, det sitter en djävul på ena axeln och en ängel på den andra. Och sen har dom ändlösa diskussioner med lika starka argument. Det ÄR jobbigt att pendla mellan dessa! Förr hade jag ingen aning om hur jag skulle hantera detta, vilket resulterade i en hel del svajiga beslut, ånger osv. Men om JAG skriver av mig allt den ena vill säga- och därefter den andra så brukar jag komma fram till något. Det kan ofta till och med vara så att jag inte alls känner som nån av dom där två! Det brukar visa sig att dom är gamla inlärda tanke/känslomönster som bara inte kan se utanför boxen, upprepar sig och kommer kanske så alltid att göra…. ??

Vad menar jag då med skrivprocess? En skriva av mig-process är oftast när jag har både för mycket tankar & känslor angående någon/något. När jag skriver måste jag vara ärligare än ärligast gentemot mig själv för annars leder det inte till den där obeskrivliga känslan som kallas Inre Lättnad. Under årens lopp har jag skrivit tusentals sidor som jag aldrig läser. För när jag väl skrivit färdigt, då har jag blivit ny. Då börjar mitt liv utan “den/det där”. Då har saker lämnat mig, flutit ut på det tomma bladet, formats, frigjorts och en inre förändring har skett. Det spelar ingen roll om inget vet eller ser. JAG vet och det räcker. Jag vet att sanningen måste komma fram annars förgör den mig inifrån. Och så är det med det! ✌

Tillbaka till början…. Bloggen. Visste ni att namnet Meenakshi är mitt indiska namn, som jag fick behålla som mellannamn när jag adopterades? Det var min man som sa att nu kunde jag ju äntligen använda det, när jag meddelade honom att jag skulle börja blogga! Smart tänkt & Tack ❤!

I början skrev jag mest lite vardagligt, knappast nåt personligt. Vad skulle jag egentligen skriva tänkte jag ?. Jag är inte överdrivet bra på nåt som jag är kunnig inom. Jag har inget specifikt att delge. Inläggen kändes “tomma”, lite för ytliga för att vara jag, lite för basic. Sakta men säkert vågade jag skriva lite mer inifrån. Det är alltid svårt varje vecka att börja skriva. Antingen står det still eller har jag för mycket att välja på…. Så håll till godo med dagens funderingar ?? och Välkommen tillbaka nästa fredag ❤?????!

Välj ett kort mellan 1-3. Välj ett kort du dras till, skrolla ner och läs budskapet. Är det nåt som pågår i ditt liv med denna energin? Vardagligt eller lite “större”? Inom vilket område? Är det en påminnelse om något du redan vet eller är det något du inte tänkt på? Budskap ger alltid möjlighet till inre reflektion…. Tack för idag ?!

Kort nr 1: Försök att komma på så mycket du kan, som du kan släppa taget om. Oavsett om du upptäcker att det handlar om dig själv eller andra- släpp dömande, kritik, skuld, skam. Upprätthåll inte sånt du egentligen inte står för eller som bara har blivit en vana och/eller en rädsla för vad som kan hända eller vad andra ska tycka. Det kommer vara skönt att bara flyta med i din takt, din rytm. Ju mer du kommer på som du kan släppa taget om, verkligen ta beslut att släppa för att det tynger dig, för att du inte behöver det längre, för att det inte ger dig något osv- alla såna processer gör att andra saker lättare kan komma in/falla på plats i ditt liv. Det är nämligen bagage du går och bär på, mer eller mindre och det som inte ger dig skön energi kan du faktiskt bara släppa där du står just nu. Dock kan det vara bra att ta reda på dina känslor omkring det, förstå och förlåt dig själv Var ärlig hur tufft det än är, det glömmer du sen när du släppt taget. Då fylls du av skön tomhet.

Kort nr 2: Finns det något du stänger in? Något som du försöker ignorera/låtsas att det inte finns? Troligtvis är det känslor som har begravts. På nåt sätt kanske du får tecken på att det är så genom att du drömmer känslosamma drömmar som påverkar dig starkt. Eller att människor runtomkring dig spelar ut känslor mycket, fast det kanske inte har med dig att göra men ändå att du lägger märke till det. Detta är tecken på något som finns inuti dig men som blivit förträngt, glömts bort, förnekats eller helt enkelt har det inte funnits tid. Det är känslor, lust, kreativitet…. Det kan vara ledsenhet, ilska osv. Och det kan också vara du som går på autopilot och att din kropp bara utför saker utan att DU är närvarande. Hitta vad det är som gömmer sig så hittar du mer/tillbaka till livslust/gnista/glädje.

Kort nr 3: Medveten förändring börjar inifrån. Just nu söker du något, kanske har du redan funnit en insikt som startskott för denna förändring. Det finns en otroligt vis del av dig, ditt sanna högre jag som bara säger dom det är och det är den delen av dig du söker och/eller lyssnar på just nu. Den där delen som bara “vet”. Intuitionens röst som du aldrig ifrågasätter utan bara reflekterar över och handlar därefter för det känns så bra och sant. Inga konflikter mellan tanke och känsla, inget agerande på impuls, ingen dramatik, inga försvar eller förklaringar- bara lyssna på/efter den där stilla rösten som säger SOM DET ÄR. Det är ditt innersta som inte bryr sig om det värdsliga/materiella/vardagliga så mycket, den ser bortom det. Försök göra den inre rösten till en del av din vardag, så du lever din sanning här och nu.

Kram ????