Tiden går alltid sakta när man väntar på nånting. Eller längtar efter nånting. Som om det är en transportsträcka utan genvägar. Bara att vänta ut. Rastlöshet. Otålighet. En dag känns som ett år. Min semester är lika efterlängtad som vanligt…. ⏰⏰⏰ Har kommit på att det känns ungefär likadant varenda år. Att det varit så
Jag anser att jag hållit ihop mig själv riktigt bra, efter alla dess möjliga saker som hänt runtomkring den sista tiden. Eller periodvis i större delen av mitt vuxna liv, beror lite på hur man vill se det ??. Hamnar tydligen då & då i en situation där jag kände mig så himla splittrad. Två
Vi blir påverkade av en massa energi dagligen ~mer eller mindre~ beroende på vem vi är eller var vi befinner oss för tillfället. Ibland påverkas man mer än man tror. Det finns så himla många olika grejer det kan handla om. Ljud, ljus, dofter, andra människor, platser är några exempel på saker som kan påverka ens
Uttrycket “Behandla andra så som du själv vill bli behandlad” i all ära. Men frågan jag ställde mig är nog snarare om jag behandlar mig själv som jag behandlar andra. Svaret på den frågan får nog bli Nja…. Tveksamt ??…. Men bara att frågan kom upp gjorde att jag började bli mer uppmärksam. För saken är
När någon annan sätter ord på det man någon gång tänkt eller känt. Som om man bara gått och väntat och längtat efter att hitta en förklaring, en lösning på något men inte hittat varken känsla, tanke eller dom rätta orden. Det kan vara något man läser, hör eller ser. Det kan vara någon annan
Egentligen är allting perfekt ?. Det enda jag behöver göra är att hitta tiden för att stanna upp och känna dom där känslorna som skymmer en annan, den enda. Den som är på riktigt. Den som är sann. Det är känslor som jag inte hunnit sätta ord på. Som så gärna vill säga sitt. Jag
….om 100 år spelar det som pågår i mitt liv just nu inte nån roll…. Det kan man tolka som man vill, precis som med allting annat. Saken är den att det lite för länge har pågått saker runtomkring både privat och på jobbet som påverkar mig på ett eller annat sätt. Mer eller mindre.
Jag är för mycket uppe i huvudet. Kan inte riktigt landa hur mycket jag än vill eller försöker. Då får det väl vara så då. Det är tydligen så det funkar. Just när man tror att nåt är färdigt händer något annat. Som om man testas på nåt sätt. Har svårt med ovisshet. Det där
Jag har kommit på att jag inte är sådär bra på nånting som vissa kan vara. Men det gör ingenting. Dessutom är det ju aldrig försent ? man vet ju liksom inte hur framtiden ser ut…. Ibland kan man ju jämföra sig med andra människor. Såna där människor som brinner för nånting och är riktigt
Som alla vet har vi känslor från det att vi föds. När vi är riktigt små är känslorna det enda sättet vi har att kommunicera på/med…. Jag har blivit bra vän med känslor som ångest och oro. Vi känner varandra väl och jag vet både hur dom funkar och hur jag ska kommunicera med dom.
