Nu kan jag inte göra mer Nu kan jag inte säga mer Så jag försvinner Så att det till slut kanske verkar som att jag aldrig funnits Mig spelar det faktiskt ingen större roll Om det är nåt jag behöver minnas nångång har jag ju det ändå inuti Jag har hittat så många ursäkter för

Känslor…. Jag kommer alltid hävda att känslor är vägvisare. Det spelar ingen roll vilken känsla det är, den kommer nånstans ifrån och den vill berätta någonting. Förr, innan jag förstod vikten av känslornas information gjorde jag alla dom gamla klassiska grejerna. Flydde, tryckte ner, förnekade, sysselsatte mig…. Och så stod jag då plötsligt där en

Jag upptäckte en sak för några dagar sen. Jag hade inga tankar. Jag hade inga känslor. Det var helt Tyst. Jag vet inte när det hände sist. Faktum är att jag inte ens kan minnas nån annan gång, så troligen har det aldrig tidigare hänt…. ?? Normalt sett har jag oräkneliga tankar, olika fack i

Just nu fokuserar jag på att bryta ett mönster som helt enkelt pågått alldeles för länge. Av erfarenhet vet jag att det är hög tid att bryta när man inte längre kommer någonstans. När man aldrig kommer framåt. Tiden passerar, mönstret går på repeat…. ⌛⌛⌛ Just nu blev jag bara så trött på det här

En dag ska jag skriva mitt livs novell. Om jag inte minns fel fanns det en tidning som hette så i mina ungdoms dagar. Fast en novell kanske betyder att det ska vara en kortare version, lite ihoptryckt. Det blir nog ingen novell trots allt i så fall. Det blir nog snarare en historiebok. Mitt

Jag mår inte bra idag. Va? Varför inte då? Vad har hänt? Det är inget som har hänt. Det är bara lite sprickor i fasaden som behöver lagas, tätas till, fixas. Oj, vad många gånger jag har föraktat mig själv: Det är väl ändå konstigt att  jag inte bara kan funka som “man ska” enligt

Jag är här, du är därNånstans i mitten kan vi mötasOch vara tillsammans en liten stundGöra lite allt möjligt, vad som faller oss inI mitten finns det hopp, tro, längtanMen så fort vi går åt varsitt hållTillbaka till här och där, så försvinner dom känslornaNär jag är här och du är där, då finns det

Jag vet inte varför eller när jag började förklara en känsla genom att göra en liknelse. Det kan ha varit när jag kände mig så splittrad inuti och rörigt utanför, så att jag försökte göra en bild av helhetskänslan. Jag minns inte så väl faktiskt ?. Det kan också vara bra att göra om man