Symboler och symbolik är något som ligger mig varmt om hjärtat sen många år tillbaka. Jag var till och med yngre än mitt äldsta barn när jag började intressera mig för symbolik i drömmar, på bilder, i vaket tillstånd och reiki/energimedicin/healing. Jag har nog alltid hållit mig till just dessa saker, har inte svävat runt
Som en varm sommardag på stranden i sanden när man blir lite dåsig och skönt avslappnad. Kanske man hör fåglar och människor i bakgrunden. En cykel på avstånd. En humla som surrar förbi. Vattnets lugnande energi, mjuka vågor som kluckar emot en brygga. En båtmotor startar lite längre bort. En svag vind som stryker över
Läste du förra fredagens inlägg? I så fall vet du att jag blev sjuk och det har jag varit sen dess. Jag har i stort sett befunnit mig i soffan med täcke och kudde, druckit litervis med nyttiga varma drycker fram till i onsdags, då jag gick tillbaka till jobbet. Men vad tung min kropp
I helgen skulle jag åkt på en kurs i närheten av Göteborg som jag velat gå ett tag. Jag hade bokat hotell, tagit semester från jobbet och laddat järnet MEN i veckan har jag känt att det är nåt som inte stämmer i kroppen. Har inte känt mig sjuk men inte heller så pigg. Idag
Många gånger har jag känt mig ensam Dock inte fysiskt ensam Det har alltid funnits någon annan där jag bor, vare sig det varit föräldrar, syskon, sambo eller mina barn. Det har alltid funnits någon nära vän jag kan ringa (höra någons röst) eller hälsa på. Att känna mig ensam har dock varit en stor
Jag hittade en stig och följde den Den kändes inte som andra stigar jag tidigare gått på Först tänkte jag inte på hur det kändes Jag var alltför upptagen med tankar och kände mig bortkopplad från omgivningen Jag gick med bestämda steg och sänkt huvud Av någon anledning som ingen nånsin kommer få reda på
Expandera dig själv Utmana dig själv Gör något nytt Gör något annorlunda Expandera dig själv Utveckla och förbättra Något du behöver förändra som inte funkar så bra Något du vill påbörja som fångat ditt intresse Något som är mer du På ett sätt som är mer du Jag kommer att utmana mig själv inom kort
Ensamheten vandrar som den vill Den har sina egna vägar inom mig Det går inte att se den utifrån Den är sedan länge kamouflerad Ensamheten har en egen plats Och kanske den trots allt är nöjd med att ingen vet exakt var den finns Den är lätt att gömma Ensamheten och jag brukar ses när
Jag tycker synd om dig och mig Som aldrig verkar kunna mötas Som inte pratar samma språk Eller tolkar varandra fel Något känns inte rätt…. Vi är för olika du och jag Det kunde varit annorlunda I ett annat liv, i en annan tid Vem vet? Vi tycker och tänker olika Vi känner inte likadant
Jag har alltid varit en sån som är ute och svävar Alltid på jakt efter nåt som jag aldrig når Jagar efter regnbågens slut men kommer inte fram Vad är det jag inte förstår? Jag har alltid varit en sån som är en smula melankolisk inuti Hur glad jag än är har det alltid funnits
