Året är 2012. Jag är mitt i en separation, för vilken gång i ordningen har jag ingen aning om. Jag har slutat räkna för flera år sen….

Min dotter ska åka på språkresa till Kina. Hon får inget sommarjobb så hon bestämmer sig för att läsa intensivkurs i mandarin innan sista året på gymnasiet börjar ?…. Jösses ja, själv hade jag aldrig ens kommit på idén ??.

Hon säger att hon inte vill åka. Jag kan inte lämna dig nu. Hur ska det gå för dig mamma…. ❤

Hela mitt system är i chocktillstånd. Och för att slippa känna all skuld & skam stänger jag av. Precis som jag inte redan visste…. Låtsas för att orka….

Blir praktisk för mina barns skull. För vilken gång i ordningen vet jag inte heller längre….

Som en zombie vinkar jag av min dotter på flygplatsen. En liten människa som är stor på jorden ska ut i världen alldeles själv. Modigare än jag själv nånsin varit och aldrig kommer bli.

 

Jag har så många fina vänner som jag kan ringa till. Någon av dom har alltid tid att vara på andra sidan telefonen. Jag är så trött på alla lögner & hemligheter. Så trött på ansvar & tålamod. Utan mina vänner går jag sönder. Lägger mig ner. Så nån får väcka mig senare när allting är över.  För jag vet att det tar tid att bearbeta saker. Jag är alldeles för komplicerad för att det ska gå smidigt….

Min dotter är på andra sidan jorden. Det är för dyrt att ringa men vi gör det ändå. Är det inte jag som gråter så är det hon. Men vi är bästa vänner så det går bra.

 

 

Hon skickar en låt till mig. Låten är från Disney-filmen Tarzan. Det var den första bion vi gick på tillsammans. En dag när hon var 4 år sa jag: Idag ska vi gå på bio….

Jag har glömt bort låten. Vi har inte lyssnat på den på många år men helt plötsligt blir den min livlina. Lyssnar, sjunger, gråter…. om & om igen. För det går inte stänga av till slut. Man kan fly från andra men aldrig från sig själv…. Man kan gömma sig från tusen känslor men bara för ett tag…. Ett tag går det ju bra, alldeles utmärkt!

Jag lever med sångtexten dag som natt. För Hon har valt den och då är det ingen slump. Det måste betyda att hon vill att jag ska resa mig igen. Och vad gör man inte för sina barn?!?!

 

Så en dag skiner solen. Jag är mycket väl medveten om att den har gjort det hela tiden, det är ju ändå mitt i semestern. Skillnaden är väl att jag både ser & känner den ?.

Den här sommaren lärde jag mig verkligen om sånt man inte kan styra, inte kan påverka, vad som är andras ansvar eller mitt men framförallt hur djupt jag verkligen kan känna och hur viktigt det ÄR att tillåta alla känslor. Utan att lägga över dom på nån annan. Att bara sitta tillsammans med dom. Gärna tillsammans med nån, det är nämligen lättare sagt än gjort ibland ☺.

Efteråt, när allt lagt sig, när allt är över känner jag mig så himla modig. Så modig har jag aldrig känt mig tidigare…. eller senare….

Jag hämtar min dotter på samma flygplats som jag lämnade henne. Åtta veckor senare, miljoner känslor lättare….

 

 

❤❤❤ Kram ❤❤❤