Det händer för mycket både utanför och inuti. Ingen ser. Ingen vet. Utanpå är allt som vanligt. Den är bra att ha den där masken när jag inte vill ha en massa frågor eller att det ska tro och tyckas saker om mig.

Jag har för mycket bollar i luften. Så många så jag inte kan/orkar hålla reda på dom. Alla bollar handlar om olika saker. Och till varje boll hör en känsla. Det känns som om jag inte kan göra mycket mer än att ta varje sak som den kommer. Det var ju ändå inte längesen jag bestämde mig för att inte slösa en massa energi på att hitta lösningar. Det är nog ändå så att jag allt som oftast gjort det, för att fly ifrån nån stark känsla. Ändå uppfattas jag av andra som en känslomänniska. Det där får jag inte ihop. Kanske nån överlevnadsinstinkt…. att bli praktisk när det blir för mycket känslomässigt?!

Mitt i allt det här splittret finns en känsla av att jag väntar på något. Att något är på gång. Om jag inte försöker räkna ut vad det kan vara känner jag mig otålig. Men! Jag ska ju inte försöka räkna ut nånting!

 

 

Förutom otåligheten är jag arg. Arg på mig själv för hur många saker som helst. Arg på min kropp för att den är utmattad. Arg på människor som inte tar sitt ansvar över sina egna handlingar utan dumpar det på andra. ARG…. Låter som ett ord från ett främmande språk. Ilska…. Ilska är flammande som eld. Eld renar. Bränner upp till ingenting. Men var ska jag göra av all ilska? Skriva? Hitta ett hemligt ställe där jag kan skrika så högt och länge som det bara går? Jag behöver nog få vara arg. Det är nog den känslan som mest av alla har tryckts undan. Så är det när man varit konflikträdd och haft med dominanta personligheter att göra. Eller när man varit naiv och sen blivit sviken på olika sätt. Så jag tänker gå runt och vara arg tills det går över. Ilska har lika mycket rätt att komma ut som glädje…. Så om nån frågar hur jag mår kan jag ju svara lite glatt att jag är skitförbannad hahaha… På vad, kanske någon skulle fråga. På allt och alla och allra mest mig själv….!

Vägledning mitt i allt…. Tänk att det alltid blir det just det kort/budskap man behöver!

 

 

En process pågår där känslomässiga och själsliga sår håller på att läka. En healingprocess som löser upp det du inte behöver längre. När saker & ting helats/frigjorts i det inre  börjar det så småningom synas i den yttre verkligheten. Men var sak har sin tid. Svar på saker, lättnad, lösningar – vad eller var du än nu befinner dig är på väg. Tro på det! Tillit! Under tiden, gör bara ditt bästa för att behålla din egen energi och ha tålamod. På så sätt hjälper/helar du dig själv.

Kram ???