Jag fick en fråga en gång, angående ett blogginlägg. Frågan var om det hade hänt något “eftersom jag mådde dåligt”, tolkat av läsaren utifrån att jag skrev om en känslomässig situation. Men så var det inte. Så är det oftast inte. Frågan gjorde mig förvånad och fick mig att tänka efter. Inte hade jag tänkt på
Kaos, så känner jag men visar inget utåt Det virvlar och stör som en orkan River upp både gammalt & nytt Sliter på kropp & själ Drar upp och flyttar på allting omkring sig Det går fort som ett skenande tåg Jag vet vad som händer om jag försöker hoppa av i farten, så jag
Jag drömde om en fin tårta med vit marsipan på. Ett stort glittrigt hjärta och under det stod det: Grattis. I drömmen fick jag den av en snäll, äldre dam som visste vem jag var. Jag visste också vem hon var men hon såg inte ut som när hon levde, det var mer en känsla
En del verkar födas med lager efter lager av känslor som under tiden och livets gång behöver synas, sorteras och slutligen släppas. Andra verkar inte ha några bekymmer, inga känslomässiga reaktioner på så mycket och om så skulle bli så är det snabbt övergående. Ytterligare några andra har- men stänger av. Det finns ett brett
Jag såg upp till dig Jag beundrade dig Du hade allt och var helt perfekt på alla sätt Ditt liv verkade så lätt och enkelt Du var allt jag aldrig blev Du hade allt jag saknade Och ingen var väl lyckligare än du Varken motstånd eller hinder tycktes komma i närheten av dig Jag kunde
Ett enda ord, en enda mening, en enda handling som är ren, klar och äkta- utan något annat inblandat. Varenda gång det händer är man helt & hållet sig själv. Det är dock många gånger man behöver påminna sig. Det är otaliga gånger man får säga till sig själv på skarpen. För visst går det utav
Allting kommer förändras Allting kan förändras om än så lite En del förändringar kan vi själva göra något åt En del kan vi inte styra Det kan kännas som om man befinner sig i ett vakuum när ingenting händer Gör man motstånd så är det motståndet man ska jobba sig igenom Är det bara tråkigt kan
Jag köpte en present till mig själv. För allt jag tyckte att jag hade klarat av. För allt jag faktiskt tagit mig igenom. Eller helt enkelt bara för att jag tyckte den var fin. Det är lättare att ge presenter till andra som uppmuntran, likaså vänliga ord. Men en vana kan alltid ändras, bara man
