Som en varm sommardag på stranden i sanden när man blir lite dåsig och skönt avslappnad. Kanske man hör fåglar och människor i bakgrunden. En cykel på avstånd. En humla som surrar förbi. Vattnets lugnande energi, mjuka vågor som kluckar emot en brygga. En båtmotor startar lite längre bort. En svag vind som stryker över
Ensamheten vandrar som den vill Den har sina egna vägar inom mig Det går inte att se den utifrån Den är sedan länge kamouflerad Ensamheten har en egen plats Och kanske den trots allt är nöjd med att ingen vet exakt var den finns Den är lätt att gömma Ensamheten och jag brukar ses när
Jag tycker synd om dig och mig Som aldrig verkar kunna mötas Som inte pratar samma språk Eller tolkar varandra fel Något känns inte rätt…. Vi är för olika du och jag Det kunde varit annorlunda I ett annat liv, i en annan tid Vem vet? Vi tycker och tänker olika Vi känner inte likadant
Jag har alltid varit en sån som är ute och svävar Alltid på jakt efter nåt som jag aldrig når Jagar efter regnbågens slut men kommer inte fram Vad är det jag inte förstår? Jag har alltid varit en sån som är en smula melankolisk inuti Hur glad jag än är har det alltid funnits
Något ur det förflutna häktar tag i mig Stundtals Ibland Jag reagerar Jag agerar Av gammal vana Det går snabbt, väldigt snabbt kan något eller någon påminna mig Det får fort, väldigt fort att påminna mig själv om det och lämna där det hör hemma Något i nuet häktar tag i mig Mer ofta än
Många gånger blir vi mer påverkade av andra människors energi än vi kanske tror. Tänk dig solen som lyser på himlen en varm sommardag. Solens strålar når oss ända hit ner på jorden. Vi kan känna solens värme på vår kropp. Jag tänker att det är likadant med andra människors energi. Precis som ljuset kan
Jag är en sån där person som ofta är vaken på nätterna. Det har varit så i måååånga år. Jag blir alltid lika chockad om jag har sovit en hel natt. Typiskt nog kommer det en massa ord på nätterna som lägger sig så väl tillrätta tillsammans men då orkar jag inte starta datorn. Inte
Jag satte mig vid bäcken som rinner igenom min lilla stad. Där satt jag och bara tittade på alla växter som hade letat sig ut igenom betong. Ut mot vattnet. Ut mot ljuset. Där satt jag och tänkte på ingenting. Trädet jag satt under vajade sakta i den varma sommarvinden. Livet är verkligen fantastiskt om
Känslan av vad det är för energier som är i omlopp just nu som jag känner det. Från mig till den som läser bloggen denna fredag 🎈❤️. Samtidigt som människor mår dåligt så mår dom också bra. Som om det är nån slags kontrast. Hur lätt är det inte att sätta på sig en glad
Denna vår har varit en salig blandning av både roligheter & tråkigheter. Sånt som framkallat stress & sånt som skapat fina upplevelser och härliga minnen. Sånt är livet. Som ett hav. Ibland stormigt, ibland stillsamt. Ibland svalkande, ibland oroväckande djupt. Ibland klart, ibland grumligt. Efter denna vårens saliga blandning av allt jag nämnt, avslutas nu
