Som en varm sommardag på stranden i sanden när man blir lite dåsig och skönt avslappnad. Kanske man hör fåglar och människor i bakgrunden. En cykel på avstånd. En humla som surrar förbi. Vattnets lugnande energi, mjuka vågor som kluckar emot en brygga. En båtmotor startar lite längre bort. En svag vind som stryker över
I helgen skulle jag åkt på en kurs i närheten av Göteborg som jag velat gå ett tag. Jag hade bokat hotell, tagit semester från jobbet och laddat järnet MEN i veckan har jag känt att det är nåt som inte stämmer i kroppen. Har inte känt mig sjuk men inte heller så pigg. Idag
Många gånger har jag känt mig ensam Dock inte fysiskt ensam Det har alltid funnits någon annan där jag bor, vare sig det varit föräldrar, syskon, sambo eller mina barn. Det har alltid funnits någon nära vän jag kan ringa (höra någons röst) eller hälsa på. Att känna mig ensam har dock varit en stor
Ensamheten vandrar som den vill Den har sina egna vägar inom mig Det går inte att se den utifrån Den är sedan länge kamouflerad Ensamheten har en egen plats Och kanske den trots allt är nöjd med att ingen vet exakt var den finns Den är lätt att gömma Ensamheten och jag brukar ses när
Du lärde mig att göra en sak i taget Något jag aldrig klarat förut Nog för att jag är bra på att hålla fokus Men ofta på för många olika grejer samtidigt Jag blir så trött då Inte ett dugg märkligt att det känns som jag har många “jobb” När du sa till mig att
Något ur det förflutna häktar tag i mig Stundtals Ibland Jag reagerar Jag agerar Av gammal vana Det går snabbt, väldigt snabbt kan något eller någon påminna mig Det får fort, väldigt fort att påminna mig själv om det och lämna där det hör hemma Något i nuet häktar tag i mig Mer ofta än
Välkommen tillbaka till min fredagsblogg. Min semester har varit fantastisk. Är i en skön bubbla. Den är så behaglig och mjuk, så bloggstarten efter sommarlovet skrivs i samma anda. Semestersammanfattning: 🩷 Återhämtning, mindfulness, reiki 🩷 Familj & vänner 🩷 Skratta 🩷 Promenader & joggningrundor i skogen 🩷 Reflektioner om reaktioner i möten med andra människor
Jag är en sån där person som ofta är vaken på nätterna. Det har varit så i måååånga år. Jag blir alltid lika chockad om jag har sovit en hel natt. Typiskt nog kommer det en massa ord på nätterna som lägger sig så väl tillrätta tillsammans men då orkar jag inte starta datorn. Inte
Jag satte mig vid bäcken som rinner igenom min lilla stad. Där satt jag och bara tittade på alla växter som hade letat sig ut igenom betong. Ut mot vattnet. Ut mot ljuset. Där satt jag och tänkte på ingenting. Trädet jag satt under vajade sakta i den varma sommarvinden. Livet är verkligen fantastiskt om
Känslan av vad det är för energier som är i omlopp just nu som jag känner det. Från mig till den som läser bloggen denna fredag 🎈❤️. Samtidigt som människor mår dåligt så mår dom också bra. Som om det är nån slags kontrast. Hur lätt är det inte att sätta på sig en glad
