När man är mitt i nånting känns det som om det kommer vara för evigt Oavsett om det är något påfrestande eller något positivt Ibland hoppas man att det ska vara över Ibland vill man aldrig att det ska ta slut Man bara är där mitt i allting och gör det man ska Oavsett om
Björkarnas grenar svänger i vinden och lovar att deras gröna blad snart ska slå ut på riktigt. Dom säger: Hej, vi är tillbaka. Har du saknat oss? Jag svarar ja. Den blå himlen utan slut, med små vita fluffiga moln och solens strålar är ett välkommet avbrott, efter att i flera månader ha vaknat till
Det kommer en dag när man vill sluta göra motstånd Emot något, någon eller sig själv Det kommer en dag när man inte längre orkar kämpa Emot något, någon eller sig själv Det kommer en dag när man är redo för något nytt Med något, någon eller med sig själv Men fram tills att man
Jag längtar så otroligt mycket efter att vakna till blå himmel utanför fönstret. Den gråa himlen har sagt godmorgon i många månader nu. Så är det ibland när man vet att något är nära. Längtan känns ännu starkare. “Längtan bor i mina steg” sjunger Håkan Hellström och så känner jag just nu. Längtan efter något
Denna veckan blir troligtvis mitt allra kortaste någonsin. Jag tänkte formulera det med endast några få ord och en bild, så förstår ni nog varför jag varken haft lust eller ork att skriva mycket mer. Hoppas du inte hade förväntat dig en alltför storslagen text för då blir du nog besviken idag 🤭. Här flödar
Att skriva på känsla är något helt annat än att skriva som idag, bara rakt upp & ner. Jag tror inte det finns speciellt mycket i veckans inlägg som skulle kunna beröra någon sådär ända in. Det blir stor skillnad både i text, fokus och känsla (eller avsaknad av känsla). Jag skriver “dagbok” också men
Jag älskar livet och livet älskar mig. Även alla dom stunder jag förbannat- jag var ändå vid liv. Jag älskar livet och livet älskar mig. Även dom stunder jag velat lägga mig på gatan och låta alla känslor rinna ner i en gatubrunn- jag var ändå vid liv. Jag älskar livet och livet älskar mig.
Något måste hända snart på dom plan jag känner att allting står still. Att allting stått stilla alldeles för länge. Jag erkänner, jag tänker mycket. Väger för och emot tills jag blir trött på mig själv. Den inre oron som jag alltid burit på är något jag också behöver ta hänsyn till. För vad händer
Jag har gjort det igen Investerat mig själv i något som är meningslöst Som inte leder någon vart Som inte gör något annat än tömmer mig på energi Ingen har tvingat mig eller sagt att jag måste Jag har gjort det av egen fri vilja Och jag ångrar mig lika mycket varje gång Jag har
Så enkelt det kan vara Att bara vara Det behövs inte så mycket mer än medvetenheten om var man har sin uppmärksamhet Meditation för mig kan likaväl vara en reflektion Som att min blick fastnar på trädens grenar som fäktar i vinden Eller solljuset som når in igenom mitt fönster och lyser på något i
