Gå ut och ställ dig- mitt i Livet Här är du, just nu- på jorden Sommar Du är här, i varma vinden I allt det gröna I solen Under den blå himlen Sommarsolstånd Gå ut och sätt dig eller lägg dig- eller varför inte stå- varsomhelst Det behöver inte alls vara nåt magiskt, hemligt ställe
Ibland hamnar jag i perioder där jag är båda sidorna av ett mynt. Då det känns som jag står lika mycket för det ena som för motsatsen. På båda sidorna finns lika starka argument och jag tror på dom alla lika mycket. Jag känner för dom alla och står upp för varenda en. Ibland hamnar
Vid sidan om mitt vanliga liv lever jag i en fantasiDär gör jag om saker som jag önskar jag hade gjort både annorlunda eller inte allsDär säger jag saker som jag önskar att jag hade sagt tidigare och inte långt senareMen bara ibland och när det behövsJag gör upp med allt möjligt, så mycket jag
Jag hoppas att den inre elden tänds inom fler och fler. En efter en. Att alla rädslor, behov av bekräftelse, hämnd, avundsjuka, borde, måste, ska, osund förväntan, makt osv försvinner för evigt. Alla har en inre eld, en glöd, själslågan som alltid brinner där men allt som oftast fördunklas av mycket grejer som man bär
Livet rusar förbi Man måste stanna upp ett tag, tänker jag Sekunden senare är det något som fångar mitt intresse Inte nödvändigtvis något jobbigt eller viktigt Inte heller någon eller något speciellt Det kan räcka med en tanke så svävar jag iväg bort Bort ifrån det som pågår här nu Bort från livet Livet rusar
Ibland blir det bara såna dagar När jag är så himla ledsen När jag bara vill gråta och det känns som ledsenheten aldrig tar slut Jag antar att jag samlat på mig en massa skräp som måste ut Lättnaden efteråt känns i både kropp och själ Känslor som samlas ihop och blir till en klump
Själen… den där delen av dig som inte syns men som ÄR du ☀️?. Själen med alla våra livserfarenheter från livet- detta och tidigare liv om man väljer att tro på reinkarnation. Allt det som format oss- talanger, egenskaper, värderingar, personlighet. Allt vi varit med om ända fram tills nu. Kroppen…. det hem som själen
Nu kan jag inte göra mer Nu kan jag inte säga mer Så jag försvinner Så att det till slut kanske verkar som att jag aldrig funnits Mig spelar det faktiskt ingen större roll Om det är nåt jag behöver minnas nångång har jag ju det ändå inuti Jag har hittat så många ursäkter för
Känslor…. Jag kommer alltid hävda att känslor är vägvisare. Det spelar ingen roll vilken känsla det är, den kommer nånstans ifrån och den vill berätta någonting. Förr, innan jag förstod vikten av känslornas information gjorde jag alla dom gamla klassiska grejerna. Flydde, tryckte ner, förnekade, sysselsatte mig…. Och så stod jag då plötsligt där en
Jag upptäckte en sak för några dagar sen. Jag hade inga tankar. Jag hade inga känslor. Det var helt Tyst. Jag vet inte när det hände sist. Faktum är att jag inte ens kan minnas nån annan gång, så troligen har det aldrig tidigare hänt…. ?? Normalt sett har jag oräkneliga tankar, olika fack i
