Ibland när jag är alldeles tyst och står helt still Då avtar äntligen tankarnas brus Ibland finns det såna stunder av fullkomlig närvaro När tiden tycks stå lika stilla som jag och det känns som om allting saktas ner Ibland kommer såna tillfällen automatiskt eller när jag hör en låt, känner en doft eller när
Senaste halvåret har jag läst så många böcker, fått så många nya insikter så jag är helt snurrig i huvudet?, fast såklart GLAD ?. Känner mig stundtals helt galen och vet inte var jag läste vad ??. Vissa böcker började jag med att låna på bibblan men det visade sig att dom var så bra
Jag läste mina dikter från förr Allihop var nattsvarta, sorgliga och fyllda av ångest Mindes alltför väl var jag befunnit mig när jag skrev dom Hur det kändes och vem jag var då Jag läste mina dikter från förr Det skulle jag inte ha gjort, det blev liksom lite jobbigt Lite att ta tag i,
Är det något jag blir triggad av så är det när någon blir orättvist behandlad. Det spelar ingen roll på vilket sätt eller vad det handlar om. Jag kan på nåt plan förstå att den som behandlar någon illa själv har problem inom sig men jag har väldigt svårt att acceptera det?. Fast det måste
Jag minns den där känslan av ensamhet Mörk himmel Tunga moln Rasslande löv mot asfalten För att inte tala om vinden som rev och slet i mig Som om den ville att jag skulle tappa fotfästet Men glöm det, tänkte jag- jag föll för längesen Mina fotsteg skyndade vidare Så ville jag tro men jag
Så här tror jag, även om jag inte riktigt är klar över vidden av mina tankar ?. Tiden finns fast på olika sätt. Det är vi människor som en gång i tiden uppfann tid av en mängd olika skäl. Tiden har delats upp på många olika sätt. Dom vi använder oss av oftast är månader,
Den senaste tiden har jag både vaknat och levt med nån slags flyktkänsla. Som inte alls är relevant men inte desto mindre är sann. Allt som inte är harmoni dvs. allt som är nåt slags motstånd säger mig att något måste göras. Det är något jag behöver se över, se igenom. Jag tänker inte leva
En sak som är bra när man känner att man vill säga något till någon är att skriva ett brev som man inte skickar. Bara rent symboliskt för att det är saker man vill säga. För att man inte vågar säga det på riktigt. För att man blivit påverkad av någon både mycket och/eller under
Jag har aldrig några raka linjer, inga planer för vad jag ska skriva. Ingen lista, inga utkast. Jag bara sätter mig vid datorn och stirrar på ett “tomt blad” tills det kommer en känsla eller ett ord. Det kan vara något som jag kände för mååånga år sen, likaväl som för en vecka sen. Det
När du dras till ett kort är det en slags inre nyfikenhet. Det är din själ, din intuition, ditt sjätte sinne- kalla det vad du vill, som dras till ett visst kort. (Det är samma sak som att stöta på nån, stanna och prata, känna att något hänt/inte står rätt till, trots att den ler
