Med nycklar kan jag låsa dörren till mitt hem, min bil och andra materiella saker. Jag har också ibland gömt nycklar till olika lådor. Såna där lådor som är fulla med skräp- ungefär som ett stökigt förråd som man vet att man skulle må bra av att städa och rensa upp men inte orkar. Det
Vem är jag? Var är jag? Jag drunknar i ett hav fyllt olika saker Egna och andras Förväntningar, måsten, krav, önskningar, intresse, jobb, privatliv och en klocka som går alldeles för fort Vart och ett av dessa ord innefattar så otroligt mycket och det är just det som gör att det känns som jag aldrig
Det kom ju som ett brev på posten. Självklart blev det så…. Efter en tids känslosvallningar (se förra veckans inlägg Oväntade känslor- Välj ett kort ) borde jag nog ha räknat ut att kroppen skulle säga STOPP i lagens namn ⛔. När känslosvallningarna avtog blev kroppen tung. Så trött. Och varm av feber. Kroppens reaktioner
Ännu en vecka av mitt liv har passerat och vad har jag gjort egentligen? Det gamla vanliga, såna där vardagsgrejer. Däremellan har jag försökt kanalisera en hel livstids gråt och ilska. Det slog mig hur många gånger jag har försökt vara förnuftig, duktig, tyst, försvarat och förklarat fast jag egentligen varit riktigt ledsen. Eller riktigt
Så som jag ser det är allt energi. Det underlättar för mig att tänka så. Då blir allt ett in och ut-konto, inte bara vad gäller bankkontot. Vad har jag för budget/energi idag? Var lägger jag den? Är det värt “priset” jag får betala? Och hur påverkar det mig? Behöver jag verkligen säga det där/hur
Fredag igen ?! Förra helgen hade jag mini-influensa, så låg mest stilla medan kroppen ångade av hetta. Tre dagars hög feber och väldigt förkyld ?. Man blir ju helt slut av att ligga sådär bara rakt upp & ner konstigt nog?☺ …. Men men, det kunde ju varit värre om man säger så…. Eftersom veckan
När jag känner mig låg och i obalans försöker jag alltid hitta ett enda ord för den känslan. Visst kan man allmänt ha lägre energi vissa dagar. Jag menar dom där gångerna när jag inte kan sätta fingret på varför. När det inte beror på att det var lite stressigt på jobbet, för mycket inbokat,
Ibland känns det som jag är osynlig Som om jaget är overkligt Som om omgivningen pågår och man är bakom en glasruta och tittar ut På alla som bara verkar fungera Just nu trivs jag inte riktigt någonstans Hur blev det så? Jag märkte inte när det hände Det bara kändes så när jag vaknade
Känns det inte skönt att för en gångs skull vara ärlig, om så bara för dig själv Känns det inte bra att erkänna allt det där du trott att man inte får säga Känns det inte befriande att ta ett stort kliv rakt igenom all skuld, skam och dåligt samvete Känns det inte som det
Välkommen tillbaka! Här står jag med 2020 i mina händer. Jag har väl inte så mycket att säga om det mer än att jag är en av dom som tycker det är skönt med ett nytt år. Ett avslut. En nystart. Fast med vad vet jag aldrig riktigt, känner ändå så varenda år ?. En
