Vad är egentligen bäst av dessa två alternativ? Att inte göra något åt en sak fast man är klar över vad problemet är och vilken lösning som känns bäst. Eller att vara “lyckligt” omedveten men inte må bra inuti…. När man jobbar med personlig/själslig utveckling så upptäcker man en hel massa saker både om sig själv, andra
Jag tror ärligt talat inte att man förstår eller tänker på storheten i att vara människa. Tänk på allt inuti kroppen som bara funkar. Delar av mig som kommunicerar utan att jag har någon aning om det. Man vet ju till exempel hur ett barn blir till men förstår man verkligen hur stort det är
Du är varm och skön Du doftar gott Du gör mig glad Du ger mig energi Du får allting omkring dig att bli som nytt Du är så snäll och vänlig Du är lugn och trygg Du är så full av ljus och vacker som få Du är Sommaren som senare sakta ska vagga mig
Ibland när man känner sig ensam med ett “problem”, något som skaver så möter man en person exakt när man behöver det. Eller stöter man på en bok eller hör något. Som om “någon” verkar veta att man behöver lite hjälp på vägen. Supercoolt och bra! Det hände mig den här veckan. Det visade sig
Vår energi blandas med andra människors hela tiden. Det pågår ett ständigt utbyte av energier fram & tillbaka. Vissa märker man mer än andra, både hos sig själv och omgivningen Om någon är irriterad kan det både höras i personens röst och synas tydligt i ansikts- och kroppsuttryck. En annan irriterad person kan vara glad,
Det är en hel del jag aldrig tänkte på “förr”, exempelvis hur lite jag gjorde saker i min egen takt och på mitt sätt. Och hur viktigt det är för mig nuförtiden. Man kan säga att allt jag gör och säger är inifrån. Om jag upptäcker att jag inte gör det så behöver jag fundera på
Veckans inlägg skrivs i samarbete med Gabriell Glans, VD på Mind & Water och skapare av två Mandala-målarböcker, en för vuxna och en för barn. Ursprunget till Mandala återfinns inom hinduism & buddhism. Ordet betyder “cirkel” på sanskrit. Kort & gott kan man säga att cirkeln representerar balans & evighet med en mittpunkt som övergår
Vad gör våren med mig? Den förundrar mig Jag blir lika förvånad varje gång den kommer Som om jag aldrig riktigt minns hur det är när det är vår Som om det vore första gången jag upplever den Våren gör mig förvånad Den kommer liksom från ingenstans Fast den är väntad och längtad efter Liksom
Jag visste bättre än att släppa ut all gråt För vad skulle hända då? En tsunami som skulle svepa med sig allt i sin väg Ingenting skulle nånsin bli sig likt igen Aldrig, aldrig, aldrig att jag skulle våga det Då skulle jag flyta bort med allt skräp och krossas Jag visste bättre än att
I veckan har jag utmanat mig själv Gjort en sak jag inte trodde att jag skulle våga Ja, jag vet- jag är modig I veckan har jag provat något nytt Sa till nervositeten att “idag är det jag som bestämmer” Ja, jag vet- jag är stolt över mig själv Jag gjorde utmaningen inte bara en
