Fokus Ordning & struktur Inget utrymme för något annat- då rasar allt och jag faller tillbaka till oordning & kaos Så kan jag inte låta det bli Något sånt tänker jag inte tillåta Måste hålla fast vid det jag bestämt att jag behöver för att må bra Trots att det finns goda skäl & anledningar,
Det är något speciellt med stunder som gör att tiden försvinner Likaså tankar & känslor Dom kan inte göra annat Det blir tyst- både utanför och på insidan Det är en gåva att ge sig själv såna ögonblick Över den här stunden bestämmer bara jag Ingen eller inget annat äger mig just nu Måla i
Jag har inga drömmar Jag längtar inte efter något Har inte ens tänkt tanken på att det skulle vara möjligt Jag har inga gränser mellan mig och andra Jag flyter med, anpassar mig, har lärt mig läsa av hur jag ska göra och vad jag ska säga Har inte ens tänkt tanken på att jag
Det är inte förrän långt senare jag förstod att det finns olika rum man kan gå in och ut ur. Jag hade inte tänkt på det viset innan. Vissa går man in i av gammal vana. Andra är helt nya. En gång var det bara ett enda stort rum. Det var lite hipp som happ
När ingen har vaknat Ingen i mitt hem och inte heller i världen utanför När det varken är natt eller dag För mig är den stunden helig Fylld av allt som får ta plats Allt som är jag får sväva fritt Så har det alltid varit När dagen vaknar tar jag på mig mina olika
Det är inte mycket som slår när förnuft och känsla är i balans. När ingen tar över. När båda sätter gränser. När båda möts på halva vägen. När båda respekterar och lyssnar på varandra. När ingen eller inget kan komma emellan…. När förnuft och känsla är i harmoni känns det som man placerar sig själv
I tystnaden skapas idéer och fantasier Tankar som aldrig blivit tänkta Leder till känslor som inte hör till något som redan hänt Efter att ha bearbetat mig bakåt och neråt- i ryggsäcken och tiden för att frigöra och förstå har jag upptäckt något nytt Jag trodde aldrig det kunde få plats så mycket inuti en enda människa
Tiden verkar gå sjukt fort så fort man befinner sig i vardagslivet. Stillar man sig och pysslar med nåt som gör att man glömmer bort vardagen (alltså en trevlig, rolig distraktion) så verkar tiden ändra sig. Som om den går saktare. Eller stannar helt. Det har vi nog alla varit med om. Att timmarna knappt
Känslor är väl alldeles fantastiska ändå? Dom har så mycket att berätta. Det kanske inte är så roligt alla gånger att “höra” sanningen, vad som faktiskt gömmer sig djupt där inne men är det inte bättre att lyssna på känslorna? Varför är det så att känslor många gånger ses som nåt vi inte ska bry
Först var jag en kropp med ett namn i en fysisk värld Sen var jag en själ med en kropp Då orkade inte kroppen hänga med längre När det såg som mörkast ut ur kroppens perspektiv kom glöden faktiskt tillbaka Kroppen la sig för att vila under en lång period och vilken tur för själen,
