Ibland men inte alltid läser jag igenom ett inlägg efter att jag har skrivit det. Jag skulle vilja säga att det är mer sällan än ofta. MEN dom gångerna jag gjort det är det antingen för att radera eller lägga till. Plöstsligt en dag slog det mig att mina ord skrivs exakt så som det
När man pratar om personlig/själslig/andlig/spirituell utveckling så kan det kännas som om det ibland bara handlar om att släppa taget om jobbiga känslor. Man tänker då att man inte vill öppna ryggsäcken och kolla vad som finns där. Inte heller vill man erkänna saker som pågår i nuet. Ju längre tiden gått, ju mer onödigt
Det är så tyst utanför. Snön dämpar alla ljud. Det känns som om ingenting rör på sig förutom dagarna som går. Fast jag vet, så kan det kännas som att jag inte vet vem jag är. Som om jag måste påminna mig om att jag är en människa. Det är som om att jag befinner
Jag tar en känsla jag hittar överst i en hög och översätter den till ord. Försöker göra mig förstådd på alla sätt som går. Använder så många ord jag kan. Jag får en känsla som poppar upp som ett popcorn och översätter den till ord. Försöker fylla orden med känslans energi så att det ska
Jag trodde faktiskt inte att januari skulle ta slut. Fanns det någon anledning till att jag ville att januari skulle ta slut? Nej, det gjorde det inte. Det handlade nog inte bara om januari egentligen, jag upplevde det som att jag gått i en grå miljö med mörker i en evighet. Att jag befunnit mig
Jag känner mig ensam med alla tankar som ingen annan verkar tänka Jag käner mig ensam med alla känslor som inga andra verkar ha Jag känner mig ensam med allt jag skriver som ingen nånsin kommer läsa, inte ens jag själv Jag känner mig glad för allting jag har som bär mig, som ÄR mitt
Friheten virvlar och dansar runtomkring Försöker locka med mig Jag försöker lista ut vad friheten vill Den kommer inte alltid med hopp och lättnad, utan kan likaväl vara förförisk och få mig att lyda blint, vilket jag alltid ångrar i efterhand Friheten svävar och glimmar runtomkring Som om den vill berätta om oändliga möjligheter Jag
Jag vet vad Lycka är Jag vet hur Lycka känns Alla bekrivningar smälter som snö på våren Rinner ner i jorden och försvinner Lycka går inte att beskrivas med ett enda ord Så fort jag försöker kastas jag tillbaka in i vardagspulsen där allt går ut på att synas, höras och göras Jag vet var
Det är med någon slags hänförelse jag skriver årets första inlägg. Det känns liksom WOW 😍 när det är ett nytt år. Som att jag får ännu en chans? Kan man säga så? Ödmjukhet? Tacksamhet? Sista inlägget förra året skrev jag om en tradition som jag äntligen återupptagit 👏🙌, exakt när det kändes bra att göra det.
Sitter fast i en fälla Igen Det är jag som har lagt ut den för att senare springa rakt in i den Ju längre tiden går ju fler fällor jag fastnar i, ju mer jagad känner jag mig av mig själv Varför minns jag inte vad jag ska akta mig för Varför är jag lika
