Det är inte förrän långt senare jag förstod att det finns olika rum man kan gå in och ut ur. Jag hade inte tänkt på det viset innan. Vissa går man in i av gammal vana. Andra är helt nya. En gång var det bara ett enda stort rum. Det var lite hipp som happ
När ingen har vaknat Ingen i mitt hem och inte heller i världen utanför När det varken är natt eller dag För mig är den stunden helig Fylld av allt som får ta plats Allt som är jag får sväva fritt Så har det alltid varit När dagen vaknar tar jag på mig mina olika
En hel del människor har vandrat in & ut genom mitt liv Genom dörrar där jag bott Genom hjärtats port Vissa har flyktigt sprungit förbi och ropat hej Andra stannade kvar tillräckligt länge för att antingen beröra eller för att bli behövda Några kom för att stanna för alltid Jag vet på vilka sätt människor påverkat
Det är inte mycket som slår när förnuft och känsla är i balans. När ingen tar över. När båda sätter gränser. När båda möts på halva vägen. När båda respekterar och lyssnar på varandra. När ingen eller inget kan komma emellan…. När förnuft och känsla är i harmoni känns det som man placerar sig själv
Tack underbara fina du Ja, just DU som följt min blogg 2022 DU som halkat in och läst något eller några enstaka inlägg DU som kanske hamnat här för första gången just idag ❤️❤️❤️🙏😇🙏❤️❤️❤️ Det är just DU som gör mitt motiverad och inspirerad att fortsätta skriva. Utan DIG hade jag tappat lusten för längesen.
Jullovet närmar sig med stormsteg. Det börjar bara några timmar efter att detta inlägg publicerats. 🌲🎅⭐️ Egentligen heter det ju julledighet eller “jag har tagit ut några semesterdagar” när man är vuxen. Just själva ordet “lov” låter fortfarande lika härligt som jag tyckte när jag var liten. Höstlov, sommarlov, jullov osv. Dessutom stämmer det ju-
I tystnaden skapas idéer och fantasier Tankar som aldrig blivit tänkta Leder till känslor som inte hör till något som redan hänt Efter att ha bearbetat mig bakåt och neråt- i ryggsäcken och tiden för att frigöra och förstå har jag upptäckt något nytt Jag trodde aldrig det kunde få plats så mycket inuti en enda människa
Tiden verkar gå sjukt fort så fort man befinner sig i vardagslivet. Stillar man sig och pysslar med nåt som gör att man glömmer bort vardagen (alltså en trevlig, rolig distraktion) så verkar tiden ändra sig. Som om den går saktare. Eller stannar helt. Det har vi nog alla varit med om. Att timmarna knappt
Känslor är väl alldeles fantastiska ändå? Dom har så mycket att berätta. Det kanske inte är så roligt alla gånger att “höra” sanningen, vad som faktiskt gömmer sig djupt där inne men är det inte bättre att lyssna på känslorna? Varför är det så att känslor många gånger ses som nåt vi inte ska bry
Först var jag en kropp med ett namn i en fysisk värld Sen var jag en själ med en kropp Då orkade inte kroppen hänga med längre När det såg som mörkast ut ur kroppens perspektiv kom glöden faktiskt tillbaka Kroppen la sig för att vila under en lång period och vilken tur för själen,
