Ena dagen splittrad och förvirrad Som om jag inte vet vem jag är För mycket som hänt och ska hinnas med Alldeles för lite tid för reflektion och stillhet Nästa dag- hel och klar Ihopsamlad som ett- jag, kropp & själ Inga måste eller borde utan min tillåtelse Bestämd & stark & en känsla av
En gång för längesen visste jag inte att en känsla inte behövde leda till ett beslut. Men det tog lång tid innan jag förstod det. Kanske är det likadant med tankar. Man behöver inte göra nåt åt dom alla gånger. Frågan är varför jag trodde så? Jag kan våga mig på en gissning, inte helt vild och
Det jag TROR jag behöver öva på mest just nu är tålamod och att våga & kunna stå still precis där jag är. Och för min del handlar det nog mest om ett sätt att kunna stänga av hjärnan. Det är som att den lever sitt eget liv oberoende av vad mitt fysiska jag sysslar
Det finns hemligheter…. och så finns det hemligheter. Det är samma ord men kan vara totalt tvärtom känslomässigt…. En sorts hemligheter kan vara såna som man blir glad av, som ger energi och kanske man vill ha den lite för sig själv ett tag. Anledningen till att man vill behålla en hemlighet kan vara för
Hej kära läsare och välkommen till ännu ett fredagsinlägg ☺. Just nu känns det som det händer lite mer lättsamma saker. Tillbaka på jorden, så att säga och har faktiskt lyckats att inte spendera så mycket tid i huvudet ☺?. Heja mig ?✌! Med tanke på hur turbulent det här året startade (se tidigare inlägg
Jag hade faktiskt ingen aning om hur komplext och många gånger svårt det här med att jobba med sig själv- personlig utveckling, hitta mitt sanna jag- skulle vara ???. När jag började för ca 20 år sen trodde jag det var hur lätt som helst. Jag visste inte om att vi människor är som lökar,
Har alltid försök men också behövt lösa, ta beslut, välja och kompromissa Emellan allt sånt där måste jag också hålla red på mig själv Det är inte alltid så lätt att vara människa om man också vill göra sitt bästa…. som jag Har alltid försökt men också behövt Lyssna på känslor Låta själen vänta in
Jag väntar, vilar, laddar Längtar till dagen då jag känner igen mig själv Vardagslivet har varit fyllt av alldeles för mycket, ändå är det inte överdrivet många veckor det handlar om Men tillräckligt länge för att jag låter vissa saker vara för att bara vila och vänta, ladda mig med massa ny livskraft Jag förstår
Idag ska jag ta farväl av dig Det är så man gör när någon lämnat jorden Men tycker inte riktigt att det funkar så Vadå hejdå och aldrig mer? Såklart det inte går Man kan väl ändå inte välja att aldrig mer minnas en människa som varit en del av ens liv? Idag ska vi
Gårdagens reflektioner: Det är magi, det är ett mirakel att solen som är så långt bort ändå kan värma mig- en liten människa här på jorden- som är ute och går en vinterpromenad. Och eftersom snöflingor är som dom är, så gör även solen så att dom glittrar. Även det är en magisk upplevelse om
