Detta är mitt 200:e inlägg ? och också troligtvis det kortaste och mest “vanliga” jag nånsin kommer skriva, enligt mig själv ?. Jag älskar våren eller egentligen alla årstidsövergångar- som kommer med något nytt jämfört med det som varit tidigare. Likadant känner jag inuti. Det där ögonblicket när man märker att det har blivit en
Egentligen visste en del av mig redan hur resultatet skulle bli Vad jag till slut skulle bestämma mig för Egentligen fanns det inte nån tvekan om hur jag kände När jag väl började erkänna för mig själv hur det låg till Förra året tog jag två stora beslut men det tog enligt mig alldeles för
Undra om jag gjort annorlunda ifall jag hade haft facit i hand. Om jag hade kunnat kolla längst bak i boken och se vad nästa steg eller konsekvens skulle bli. Undra om jag hade tagit andra beslut, valt andra vägar om jag hade haft chans att se vad som komma skulle. Det är ju lätt
Jag har alltid varit “avundsjuk” på människor som har lätt för att ta beslut. Ingen ambivalens, en del verkar veta direkt vad dom tycker & känner och kan därmed ta ett hyfsat snabbt och självklart beslut. Men inte lilla Hanna Meenakshi…. dvs. jag…. ?????? Åh, vad många gånger jag önskat att jag kunde vara en
Med nycklar kan jag låsa dörren till mitt hem, min bil och andra materiella saker. Jag har också ibland gömt nycklar till olika lådor. Såna där lådor som är fulla med skräp- ungefär som ett stökigt förråd som man vet att man skulle må bra av att städa och rensa upp men inte orkar. Det
Vem är jag? Var är jag? Jag drunknar i ett hav fyllt olika saker Egna och andras Förväntningar, måsten, krav, önskningar, intresse, jobb, privatliv och en klocka som går alldeles för fort Vart och ett av dessa ord innefattar så otroligt mycket och det är just det som gör att det känns som jag aldrig
Det kom ju som ett brev på posten. Självklart blev det så…. Efter en tids känslosvallningar (se förra veckans inlägg Oväntade känslor- Välj ett kort ) borde jag nog ha räknat ut att kroppen skulle säga STOPP i lagens namn ⛔. När känslosvallningarna avtog blev kroppen tung. Så trött. Och varm av feber. Kroppens reaktioner
Ännu en vecka av mitt liv har passerat och vad har jag gjort egentligen? Det gamla vanliga, såna där vardagsgrejer. Däremellan har jag försökt kanalisera en hel livstids gråt och ilska. Det slog mig hur många gånger jag har försökt vara förnuftig, duktig, tyst, försvarat och förklarat fast jag egentligen varit riktigt ledsen. Eller riktigt
Förr var jag rädd för tystnaden, den kändes konstig och obekväm. Jo, det är sant att tankarna hörs mycket starkare i tystnaden, ibland hör man sanningar som man absolut inte vill tänka på, ännu mindre undersöka och framförallt inte göra någonting åt. Känslor kan dyka upp från ingenstans, som kanske inte ens har med nuet
Så som jag ser det är allt energi. Det underlättar för mig att tänka så. Då blir allt ett in och ut-konto, inte bara vad gäller bankkontot. Vad har jag för budget/energi idag? Var lägger jag den? Är det värt “priset” jag får betala? Och hur påverkar det mig? Behöver jag verkligen säga det där/hur
